Jag har bestämt mig för att ge mig ut och springa i höstmörkret. Har legat av mig och inte sprungit på nästan en vecka.

Detta skriver jag enkom för den välbehövliga sparken i arslet. Nu ger jag mig ut. Nu. Hmmm....NU.

Joråsörru, vi kom i väg till sommarstugan med båda killarna, med löfte om att vi skulle åka hem i dag igen. Och det har vi gjort. Rätt skönt att komma hem till ett varmt hem, det är så rått där ute i skogen. Men ljuvligt.

Packa upp och packa igen. I övermorgon drar vi till fjällen. Det är höstlov och jag är ledig. Nyper mig i armen och undrar om det är sant.

Å i dag är det lördag! *Informerar*

Hjärtligt och varmt välkommen ska du vara till min blogg!

Detta min vän ska bli ett ställe för dig att återvända till, att fnissa förtroligt- eller fnysa förkastligt åt. Med stor sannolikhet kommer du att känna igen dig. Ty jag hoppas våga vara mig själv nog. Utan större hänsyn eller eftertänksamhet kommer jag att delge dig min vardag. Mina tankar. Mina våndor. Mina skratt. Mina tårar.

Jag tänker vara både yta och innerlighet, så låt dig inte skrämmas bort av ett inlägg som frossar i politisk polemik, eller om dagens shopping. Jag tänker nämligen härmed vara både och. Precis som jag är. Å snälla du, lämna gärna en kommentar, det lyser upp min stund och återgäldas med stor sannolikhet.

Vi ses på bloggen!