Fick en utmaninga av Nilla http://nillalivet.blogspot.com/ att berätta vad jag är bra på. En mycket pedagogiskt lämplig uppgift i mitt depp. Shoooot!

Jag är bra på att:

- laga mat

- lyssna

- köra över någon verbalt

- göra ingenting

- läsa

- julpynta

- ironisera elakt

- hålla ordning

- delegera

- gå vilse

- verka överlägsen

- ge komplimanger

- sova

- sjunga

- spela sällskapsspel

- avvisa telefonförsäljare

- ljuspimpa

- dra slutsatser

- vara ledig

- kramas

Nu är det DIN tur!

Om en liten stund kommer M och hämtar upp mig. Vi ska åka och titta på när våra söner spelar innebandymatch. I år spelar de i två serier (vilken idiot har kläckt den familjeruineraren?), vilket innebär att VARJE fredagkväll vintertid tillbringas i en sunkig idrottshall någonstans i länet.

Men det är bra för levern om man säger så. Vem vill korka upp en flaska vin klockan tio på kvällen? Vill och vill...jo, för all del, men det är synd på vinet. Som blir stående medan snarkningarna tilltar. *Låtsasskålar*

Det är ett TV-program om Ullared just nu. Är det på riktigt?

Säg att det är skådespelare, dramatiserat och regisserat. Annars dör jag eller nåt.

Jag får samma känsla i magen som när jag ser raggare i skinnväst och på rejäl ölfylla. Vill liksom vara nån annanstans.

I dag har jag varit hos min husläkare för min(a) djävulskt onda nacke/axlar. Behövde få lite värk(knark)tabletter för smärtan, och kom hem med en sjukskrivning. En mycket märklig känsla, att bli bedömd som totalt arbetsoför under drygt två veckor. Snopet, konstigt och väldigt skönt. Åtminstone för nacken.

Nu sitter jag här...vilket jag naturligtvis inte borde. Får skylla på att det är terapeutiskt, och inte ett statiskt datorarbete som förlamar mina arma lemmar. Undrar vad jag ska hitta på? Det är ju inte direkt läge att plocka fram dammsugaren. Var och handlade en liten matkasse nyss, och höll på att inte kunna bära ut den till bilen. Skulle behöva skaffa en tillfällig liten caddie, har vi några aspiranter?

Lägger mig nu på värmedynan, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Smörjer med kräm. Knaprar antiinflammatoriskt och värktabletter. Känner mig lite skönt hög och undrar vad jag ska ta mig till härnäst. Sova middag kanske?

Just det, glömde bort att berätta att jag käkade lunch med en bloggvän i går. Jorå. Slabbade (bjud)thaimat och pladdrade bort en timme på nolltid. Tack för titten skrattpliriga Nilla, nice to see you again! Très jolie! Mucho bueno.

Jo, så känner jag mig. Som en bloggdiva ingen vill missa. Herregud, jag har ju uppemot 11 unika besökare per dygn. Gärna för mig.

Om det inte vore för den där förbannade anonymiteten. Stupidness personifierad sitter jag här, med lång näsa och är inte ett dugg anonym. Hittad och bakbunden. Igen. Och jag som skulle skriva om ALLT. Livets väsentligheter från den mörka sidan. Blotta min avundsjuka. Spy min galla. Skröna om bredarslade stollor i min omgivning. Raljera över mindre vetande rumpnissar. Sjunga ut och efteråt pusta, följt av en loj fjärt i den öppna cyberhimlen.

Men för all del. Jag tragglar väl på ett tag till.

Rätt åt er.

Åh, jag blev så glad för jag fick en gammal bild (från den tiden man inte ägde en digitalkamera) av en släkting, på min äldste son. Det är han i mitten. Jag bara sätter in den så här, svämmar över av kärlek, smälter av hur söt han var (är) och får en déja-vue av denna underbara unge som liten! Nu är han en lång, gänglig tonåring. Med märkesjeans och begynnande skägg. Men fortfarande lika söt. Älskar dig alltid min egen K!

Amazonkvinnan har sprungit! Inte särskilt långt och inte särskilt fort. Men betänk att hon har börjat vid 40, är gisten och påminner om en välgödd valross.

Såpass.