Har alltid upplevt mig som en rätt odisciplinerad människa. Har följt hjärta och lust, i alla fall då det gäller konsumtion av mat och godis. Har förmodligen provat på varenda diet som finns på jorden, med ibland hyfsade resultat, men alltid fallit tillbaka. Tillbaka på grund av en upplevd saknad av livskvalitet. Och så har jag varit hungrig. Magen har knorrat och kurrat, huvudet snurrat och jag har bara tänkt på pizza och ostbågar. Och gissa hur det har slutat?

Fram tills nu. Helt plötsligt funkar min egen uppfinning, min metod, min "diet" (som inte alls är nån diet, herregud vilket trist ord!). Det handlar inte om GI, Viktväktarna, ISO eller LCHF. Det handlar om sunt förnuft. Bah! Tänk att även jag äger en gnutta av den varan. Och att förnuftet har hjälpt mig att tappa drygt 8 kg under hösten. Utan att jag saknat nånting! För jag har varit tillåtande, unnat mig och levt livet. Det är de små sakerna, de små förändringarna, det stegvisa arbetet som gör det! Känner mig nästan lite religiös och funderar på en karriär som den nya Fettdoktorn (uh, vilket sunkigt namn).

Fy fasen vilket förnumstigt och trist inlägg. Var det så här jag tänkte mig den nya bloggen? Näe. Dags att tagga upp. *Suckar*

 

Yvonne

21 oktober 2009 09:34

Hej! Tack för dina ord! =)
Jag har gjort som du. Följt magen i alla väder och gått upp och gått ner. Men nu känns det som att det kommer kunna gå vägen, för vi är båda motiverade och väljer att lägga om livsstilen. För bantning fungerar inte. När man börjar äta "vanligt" igen, så går man ju upp alla kilon. Och helst lite till. =)

Lycka till med ditt och jättegrattis till det du redan har lyckats med!

//Yvonne.

http://yvonnes-blogg.bloggagratis.se

 

nilla

21 oktober 2009 19:59

Såna här inlägg kommenterar jag inte av princip.

http://nillalivet.blogspot.com

 

Kommandoran

22 oktober 2009 10:46

Yvonne: Usch! Bara ordet "bantning"- det borde förbjudas!

Nilla: Hahahaha, nä det är ju det jag skriver! Inlägget är ju så fjompigt förnumstigt så jag borde blockeras på bloggen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Huvudet snurrar. Möjligheterna är enorma. Och jag står och är lite hjälplöst rådlös på ett behagligt sätt. Pirrig med en mage som kurrar av förväntansfull nervositet. En liten apdjävul på axeln som viskar "det går aldrig" samtidigt som den uppstudsig...

Lite, lite småtung i huvudet och mår väl ungefär som jag förtjänar denna mörka adventssöndag. Vi skulle egentligen gått ut och ätit i går kväll, men när M bjöd på lite förmingel hemma (och äkta champagne minsann!) insåg vi att vi satt bra där vi...

Känner mig lugn, tillfreds, avslappnad och lite upprymd.   Undrar varför vissa dagar är så mycket bättre än andra? Utan att det riktigt går att sätta fingret på. Dagen har varit innehållslös men ändå värdefull. Har sprungit (och känt ork hela väg...

E har haft en kompis som sovit över i natt. Och de tu ville på inget vis somna i går kväll (natt). Vid halv ett röt jag i att heltidsarbetande mammor åtminstone behöver en handfull timmars sömn för att överleva helgen, men det hade de föga förståelse...

Men inte rådlös. Men väldigt bloggfantasilös. Det måste väl vara kul att läsa om? Vill ni kanske höra ordet bloggtorka också? B L O G G T O R K A. Fick en kommentar en gång om att man inget ska skriva om man har just den där torkan. Att det är trist ...